Lagenhet

Anam anam anam... sa sager man da nagot ar svart. Egentlıgen kanns ınte saker sa svara har men era tva bleka vanner har fatt anvandnıng for uttrycket anda -sarskılt ı jobbıga trafıksıtuatıoner. Att forsera en gata och samtıdıgt tanka tıllbaka pa vara turkıska vanners beskrıvnıngar av den korta processen for att fa korkort ger mıg ont ı magen.

En annan sak som ar vard att beklaga sıg over ar den totala franvaron av flyttstadnıng ı detta land. Nar vı ı sondags fıck tılltrade tıll lagenheten var vı valdıgt nojda men suckade aven djupt - sarskılt over kylskapet som ser rıktıgt ılla ut. Det ar svart att forsta hur man gar tıllvaga for att fa det resultat som vart kylskap erbjuder. Men nı far ıngen narmare beskrıvnıng - kanske en bıld da vart Internet kommıt ıgang. I ovrıgt ar vı valdıgt glada over vart fına bo. Fasaden ar ı bla mosaık, vardagsrummet ar ınrett med en soffgrupp ı rockoco, turkıska spetsdukar lıgger utplacerade har och var och taket har vackra utsnıdade dekoratıoner.. Att spela Doktor Kosmos 'Borgarsvın' kanns darfor mycket rolıgt. Men vı gor vart basta for att det ska kannas att vı bor dar.

Lena skaffade sıtt resıdence permıt ıdag. Trots at hon borjar blı sjuk var hon uppe med tuppen, jag som var tvungen att ga tıll skolan forsov mıg daremot men tog personlıgt rekord ı effektıvıtet. Tur det eftersom jag upptackte att lararen delar ut poang tıll de som kommer fore henne tıll lektıonen. Sa ıdag har jag fatt hundra poang..

I helgen vantar Erasmusmıddag och valkomstfest, forhopnıngsvıs besoker vı aven Araf som ar ett utestalle som alla dansglada vanner darhemma skulle alska!

/kattıs

Uppdateringar

Oj, vilken dag! Saker har fallit på plats. För det första har jag haft min första skoldag... Det var mycket spännande, det tog tid att hitta till rätt klassrum men väl där började Operation Lära känna klassen. Det gick ganska bra, om än lite svårt i början. Fast i min adra klass, på eftermiddagen, kände jag mig lite mer hemma, där var de öppna och glada!

Det slog mig hur konstigt det är att jag ska sitta i ett klassrum, läsa samhällsplanering och hållbar utveckling, i Turkiet av alla ställen. Och dessutom på fakulteten som Orhan Pamuk en gång har vandrat (även om en viss Anders inte tycker att det är något att skryta med :)...

Den andra stora grejen för dagen är detta med lägenhet. Efter intensiva förhandlingar via vår hjälpsamma vän Ceyhun (som är en riktig taktiker och bra att ha på sin sida) skrev vi under kontraktet. För den som är intresserad så blev det en möblerad trea i ett ganska säkert område.. Vi har några frukt- nöt- och grönsaksstånd utanför huset, gångavstånd till mitt universitet och nära till Lenas skolbussar. Vi är nöjda, priset blev bra trots att en student som är van vid Umeåpriser kan knorra lite...

Inflyttning sker i helgen eftersom vi imorgon åker på tur till Izmir, vilken är Turkiets tredje största stad. Det är min institution som ordnar resan för några årskurser som ska starta upp sina planneringsprojekt. Jag ska inte ha något projekt men min koordinator tyckte att jag skulle åka ändå - inte minst för att lära känna folk. Lena fick också följa med, trots att hon inte ens läser på mitt universitet. Cok güzel!

Well, nu är det dags att styra upp packning och hänga tvätt (som förövrigt aldrig torkar i det här landet). Hoppas att ni har det bra där hemma!

Kramar och värme!
/Kathrin

- Jag undrar vad det där är för ställe... en klubb kanske? Aha.. okej, de säljer kylskåp.

Blå moskén.

Världens bästa Ceyhun.

Istanbul by night

Igår natt hade jag borstat tänderna, tagit på mig både de rosa sovbyxorna och tjocksockorna och sedan lagt kinden på kudden då Kathrin fick ett sms från vår vän Ceyhun. Han frågade om vi ville se Blå moskén, Aya Sofia och fler fina platser i Istanbul. De är fina på natten och han har bil. Så jag bytte om och Ceyhun kom och hämtade oss. På dagen hade vi varit och tittat på när han tävlade i hästhoppning, vilket kanske låter lite märkligt men det var roligt och hästarna var fina.

I alla fall så körde vi från ett väldigt trafikerat Istanbul till ett mindre trafikerat, över den vackra bron över Gyllene hornet och kom till Blå moskén. Blå moskén har sex minareter, vanligtvis så har de bara en, men jag tror det var den ottomanska kejsaren som ville ha en minaret helt i guld men folket hade ingen mat så arkitekten tyckte inte det var nån bra idé och ordet för guld och siffran sex är väldigt lika på turkiska , så istället byggde han sex minareter. Såna anekdoter berättade Ceyhun. Och om Aya Sofia och om vem som köpt vilket av minareterna och var järndörren var stulen från. De var vackert upplysta och vi fick ensamma, utan turister, se de här platserna. Sedan körde vi till Topkapi och stannade utanför murarna och pratade länge politik, om Turkiet och EU och om landsfadern och turkiets historia och den politiska utveckling idag. Det var mycket sent och Kathrin somnade för en liten liten stund, så då åkte vi vidare.

Vi åkte till Ortaköy för att äta Kumpir, som är bakad potatis med massa fyllning, men det var stängt eftersom klockan nu var fem på morgonen ,så vi gick till Bosporen och tittade på Bosporbron istället. Sen åkte vi till ett fort och sen till Kathrins campus och tittade på mer utsikt och efter det åkte vi nog till fler platser och pratade om nyhetsrapportering, om skillnader mellan fattiga och rika i Turkiet, om hur vacker Istanbul är och att man blir kär i en stad som denna. Idag blev idag och på morgonen skjutsade han hem oss och vi gick nöjda och la oss för att fortsätta att drömma om en stad som inte liknar hemma.

/Lena