Tack och hej

Oj, vad hände.. Tiden skyndade förbi och helt plötsligt var det dags att åka hemåt. Bloggen blev lidande, för att inte säga bortglömd, då den sista tiden ägnades åt de återstående turistbesöken, sista fikonefterrätten, solboostring och hejdå till vännerna.

Både Lena och jag är jättenöjda för våra fem månader i Istanbul och såklart kommer vi tillbaka...! Nu väntar midsommar och bearbetning av kultur- och temperaturchock.

kramar
/k

Düm Tek Tek

Termometerns visar 29 grader och klockan är halv sex på eftermiddagen. På bara några veckor har säsongen gått från kjol och leggings till kjol absolut utan leggings. Det är mer än svensk sommarvärme men när jag säger det till vännerna här fnyser de lite och tillägger att jag ska vara glad att slippa den turkiska sommaren.

Igår var det Eurovision och vi med flera satt bänkade; skrattade, bedömde och ironiserade. Lena satte Göörmany på topp fem listan, vilket jag hade liiite svårt att acceptera. Och inte helt oväntat var Turkiets Hadise allas främsta favorit. På tal om musik så skulle Depeche Mode spela här i torsdags.. jag och en vän hade fått gratisbiljetter men blev smått besvikna då sångaren insjuknade. Det talas fortfarande om en eventuell extrakonsert så vi hoppas på det!

Annat som hänt är att jag förra veckan fick jag se Svarta havet för första gången..lovely. Dessutom har jag jobbat hårt med volontärplatser i Spanien inför hösten.. det går framåt men tips är välkomna! Lena har nästan skrivit fyra rapporter, vi har varit på massor av Balkankonserter, besökt Edirne (nära Bulgarien) och nya nötefterrätter har upptäckts. :)

Okej, det får avsluta det här inlägget.

puss o kram/Kathrin

Kändisskap

http://allehanda.se/slaktvanner/personligt/1.1035632

April var en månad av besök. Egentligen startade det redan i mars, då Anders var här två veckor. Några dagar efter kom Kerstin som stannade här en måndad, Kim kom samtidigt men stannade en vecka, sen kom Pontus och lite senare kom familjen. Det var roligt att träffa alla och dessutom fick jag tid att se massa sevärdheter i hela Istanbul.

Mamma och pappa

Förra veckan var en pluggvecka. Jag behövde ta igen för det jag missat under April... Men det gick bra, nu är jag i kapp igen.

Första maj var lite våldsam i närheten av vårt hus. Det var protestanter som kastade gatsten och poliser som kastade tårgas. Så vi stannade inne den dagen och följde allt på internet och genom fönstret. Vi tretiden gick vi ut och tittade på hur det såg ut. Då var bara polisen kvar och så militären som åkte förbi i bilar.

1 maj i Feriköy

I helgen var vi på en ekologisk marknad i närheten av vårt hus. Dessutom så var vi på ett ålderdomshem och träffade gamlingar. Det var väldigt trevligt. Två av de vi träffade pratade perfekt engelska. Det var väldigt så fina och roliga att prata med. Ålderdomshemmet ägdes av en nunneordern. Det enda liknande ålderdomshemmet i Istanbul. En nunna sa att de försökte skapa en familj där, det var lite så det kändes.

Istanbul gentleman

Ikväll ska vi på vårfestival! Det är romsk musik och eld och lite annat.

/Lena

film och hamam

Förra veckan ägnades åt biobesök eftersom Istanbul arrangerade sin årliga internationella filmfestival. Vi hade signat upp oss för åtta filmer om jag minns rätt. Det var kul att se, filmerna var mer eller mindre bra och kan jämföras lite med Filmstudion från den gamla goda tiden då vissa filmer var lite...udda. Några innebar till och med lite härlig sömn i biomörkret. Nu låter det hela lite negativt - jag uppskattade egentligen filmerna och vi prickade faktiskt in två filmer som blev prisbelönta.

En annan minnesvärd händelse från förra veckan var såklart även hamambesöket. Mmmm... Föreställ dig ett ganska slitet kupoltäckt runt rum från tidigt 1500-tal. En kvinna endast iklädd bikiniunderdel visar vänligt men bestämt tre bleka figurer hur tvagning ska gå till ("turkish way, turkish way"). Efter noggrann skrubbning visade det sig att vi varit väldigt skitiga. Därefter fick vi massage och helt plötsligt ljöd kvinnans sång mellan väggarna. Balsam för själen och välförtjänt avslappning efter en vecka med alldeles för mycket plugg.

I övrigt rullar livet vidare och alla tankar på att någon gång åka hem skjuts frenetiskt bort. Här finns viktiga vänner och ett otvunget och avstressat liv.

värme och kramar!
/Kathrin

Vår från vår balkong.


Jag och Shirin var på studiebesök i en lite rikare stadsdel. För att göra en riktig granskning av området måste såklart motionsredskapen testas.

Prinsöarna

Vi var på utflykt i helgen. Vår gästplats i lägenheten byttes från Kim till Pontus på samma dag. I lördags gick vi upp tidigt och åkte båt till Prinsöarna. Det tar ungefär en och halv timme med båt till den största ön som ligger längst bort.

Vi började med att äta medhavd picknick i en trappa. Vi hade köpt med meze, med rätterna aubergin med tomat, bönröra, två sorters dolmar, tomat och vit ost och bröd.
Efter att vi ätit så gick vi vidare mot toppen av ön. Därifrån hade vi en underbar utsikt över Marmarasjön. Vi gick vidare mot en annan topp på ön, där Europas största trähus finns. Det var väldigt stort. Vi vet inte riktigt vad de har använts till, men nu var det rätt förfallet.

Jag träffade massa djur på utflykten, kor, får, kalkoner, katter, hundar, åsnor, hästar, duvor och måsar. Jag har ju inte känt så många djur i mitt liv och har ganska nyligen upptäkt att det finns andra arter än människor på jorden. Det är lite spännande. Jag klappade en katt, en häst och en åsna. Dessutom försökte jag bjuda en betande häst på en sockerbit, men det gick inte så bra, den sprang iväg. Det tar nog tid att lära sig det här med djur.

Vi avslutade med att bestiga öns tredje och största topp. Det var kanske först nu jag förstod hur stort Istanbul är. Utsikten sträckte sig så långt, men Istanbul tar aldrig slut.

I övrigt har vi äntligen hittat en klubb vi gillar i Istanbul, Machine, med electro-techno musik och roligt folk. Dessutom lagade Kerstin en god påskmiddag igår.

Idag fyller min pappa år förresten, stort grattis från Istanbul!

/Lena

Födelsedag!

Helt plötsligt strömmade det in en hel hög med vänner som alla önskade mig grattis till "mitt nya år". Jag insåg då att jag inte riktigt tänkt på att jag skulle bli äldre. Att det var min födelsedag var ju bara en förevändning för att få ha fest, att få dra ihop alla nya bekantskaper, mixa olika kompisgrupper och se vad som händer. En annan anledning värd att nämnas var också att vi skaffade ugn och bakade fyrtalet tårtor. Jag kan meddela att chokladtryffelkaka går hem även här.

Festen var grymt kul! Vattenpipan gick varm, flera språk blandades och grannarna klagade inte. Vi tog oss senare ut på lokal och eftersom stämningen var hög och sällskapet stort gjorde det inget att första klubbanhalten smakade alltför mycket baktakt. Därefter blev det efterlängtad electro med resultatet träningsverk dagen efter.

Efterrätt på den riktiga födelsedagen :)

Tack allihopa för glada tillrop och sång i tisdags. Det kändes bra att höra från er därhemma !

Hopas att ni har det bra!

/kathrin

Demonstrationer och besök

Kim och Kerstin är här på besök. De reder sig bra i Istanbul och har redan fått en ny vän, Ines från Tyskland. Det är som vanligt lätt att få vänner här. Idag är de på en båttur till Prince Islands. I veckan har våren kommit, solen skiner och vårjackan och vårskorona är på. Istanbul blir väldigt annorlunda när det är vår. Jag tycker om Istanbul både på vintern, då man skyndar hem i kylan för att dricka te och på våren då man kan åka bår på Bosporen och man förstår att det finns träd och parker i den här staden med.

Igår var Kim och Kerstin och hälsade på mig på mitt universitet. Det råkade vara en studentdemonstration där. Det var massor av poliser som separerade två politiska grupper. Det var både knutna nävar och slagord i luften. Den ena sidan var nationalistiska åt höger och det andra sidan var socialistiska. Efter kommunvalet i söndags, fick både det nationalistiska partiet och ett parti som stöder kurderna och deras rättigheter bra stöd i valet. Nu hade nationalist gruppen delat ut pamfletter och då startade bråket mellan de och vänstergruppen som stöder minoriteters och därmed kurdernas rättigheter. Det var intressant att se.

Kathrin har gjort sina exams den här veckan och det verkar ha gått bra, men jag har inte hunnit träffa henne så mycket. Kim, Kerstin och jag har varit på nargile kafé, och på två konserter med turkisk musik. Det är lätt att ha roligt i den här staden. Imorgon blir det födelsedagsfest för Kathrin! Idag var jag med en vän och köpte en ugn, så nu kan vi baka massor av tårtor.

/Lena

val, vattenpipa, vår och... exams.

Äntligen stod vattenpipan i vardagsrummet!

En del saker som jag och Lena tar oss för tas emot med ett viss skepsis och tveksamhet av våra turkiska vänner. Till exempel kan det handla om huruvida helva kan användas som botten i cheesecake (i brist på glutenfria kex), tillagning av turkiskt kaffe, förslag om grillning i offentliga parker (t.o.m. picknick anses liiite konstigt) och detta att ha en vattenpipa hemma. Men nu är Lenas nya pipa invigd och den fick högt betyg även av locals så det finns all anledning att vara nöjd.

Idag är det söndag och valdag till kommunerna. Det har varit full aktivitet på gatorna sedan några veckor tillbaka. Banderoller och flaggor har gett känslan av att vi bor mitt i en festival. Och igår var glädjen stor för då åkte en av de mer populära politikerna förbi och vinkade till folket. Hans efternamn är "gul ros" och i hans valkampanj har gula halsdukar varit en viktig komponent. Igår när hans närvaro nalkades samlades alla anhängare och halsdukar på trottoarerna. Och självklart var det viktigt att de två utlänningarna i kvarteret också skulle prydas med gula sjalar. Som tur var hade vi fått höra från kompisarna att det är en sympatisk politiker..och någon gul sjal behövde vi inte skämmas över. Men nu har nyheterna om skottlossning i östra Turkiet nått oss, flera har också pratat om valfusk och fula metoder. Jag pratade med Ayse alldeles nyss nu och hon sa att det inte kommit ut på deras nyheter ännu. Märkligt att höra talas om det via DN.

Gula sjalar kan man ju inte få för många av.

Mustafa Sarigül på intågande.

I förra veckan började mina exams. Då jag gjorde fredagens var jag arg.. läraren för den kursen har hitills inte gett något bra pedagogiskt intryck och det visade sig på provet också då det var årtal och detaljer som priorierades framför teorier, analys och helhetsbild. Well well, det är bara att bryta ihop och gå vidare. Nästa vecka har jag tre till.

Och by the way så kom våren i torsdags. Det gillar vi!

puss o kram!

Utflykt till Sile

Igår åkte jag och Anders på utflykt till Svarta havet. Vi tog bussen till den lilla staden Sile som ligger ungefär två timmar ifrån Istanbul. Det var skönt att se hav och natur. Sile är en sommarstad som lever upp på somrarna. Nu var det en lugn och lite trött stämning i staden. Jag tyckte om att vara där, det var en stor kontrast mot Istanbuls snabba tempo.
Vi började med en promenad nere vid pirerna vid vattnet. Svarta havet var vackert. Vi tittade på några grottor och så hittade vi en lä plats där vi kunde sitta och vila lite och titta på fåglar. Efter en stund blev vi hungriga och gick in på en restaurang vid en av pirerna. Jag åt fisk från Sile, det var mycket gott och vi hade en väldigt fin stund tillsammans. Det enda som inte var så trevligt var notan.
Så gick vi runt lite till i staden som har kullerstens gator och går lite i rosa. Vi tittade på lite kläder av en speciell typ av bomull.
Såsmåningom var vi lite trötta och hade gett upp planen på att stanna över natten, så vi åkte hem till Istanbul. Jag sov hela vägen hem och vaknade när vi åkte in mot Istanbul. Det kändes lite skönt att se de upplysta moskéerna och alla ljus i staden, det kändes som att komma hem.

/Lena

dags att sova snart...

Mina fingrar värker... jag har varit uppe på en sån där klättervägg igen och min coach (tänk att jag faktiskt har en sånn) gav mig svåra uppdrag idag, vilket betyder träningsvärk imorgon. Men det är det värt. Idag har jag även fixat det sista inför min presentation på onsdag. Den handlar om stadsplanering i Sverige med Vällingby som exempel. Det blir intressant att höra vad mina turkiska vänner säger om hur vi har det.

Helgen som passerade var varm, om än lite regnig ibland. Det kändes bra att få dissa Erasmuseventen till förmån för klasskamraternas inbjudningar. En av vännerna, Ayse, bjöd till och med in oss till hennes mormor! Haha..det var en mysig tant. Hon kommer ursprungligen från Jugoslavien men har bott i Istanbul ganska länge, då hon inte rest runt i Europa vill säga...

En annan sak som vi fått reda på idag är att svenska konsulatet även i detta land har en direktteleport till Sverige då det både luktar och ser ut som hemma.

Dags att sova!
kramar/Kathrin

Gästfrihet

Aysegül tog med oss till sin fina mormor Vasi som bjöd oss på fika, berättelser och välsignelser.

Kathrin och Ayse på färjan över Bosporen.

Anders var på besök och då besöktes vattenpipeaffären i Kryddbasaren.

Vardag

Nu börjar vi få en ganska normal vardag här i Istanbul. Efter fem veckor i staden har alla praktiska saker ordnat sig. Vi har fått vår lägenhet, vi har snickrat ihop våra scheman och fått våra 30 poäng i kurser som ges på engelska, vi har fått vårt uppehållstillstånd och nu har vi äntligen fått både telefon och internet hemma!

Jag har gått i skolan i tre veckor. Det är roligt att plugga här, efter en ganska långt uppehåll mellan terminens slut i Umeå och terminens början i Istanbul var det roligt att börja skolan, gå på föreläsningar, läsa litteratur och diskutera ämnen i klassen. Jag läser sju kurser här och alla läses samtidigt. Det finns några utbytesstudenter på min fakultet, tre ungrare, en svenskturkisk tjej, och ett par italienare. Det är skönt att de finns och det är bra kunna prata lite om de problem man kan stöta på som utbytesstudent. Men jag försöker lära känna de turkiska studenterna mest. Det är lite roligare tycker jag och det går ganska så bra hittills.

Jag var ju på museum en dag och lärde känna en av guiderna där. Igår var vi och fikade och till veckan ska vi på en vernissage. Hon är väldigt trevlig och fin tjej. I helgen ska hem till en klasskompis till Kathrin och äta middag och ikväll ska vi gå ut och äta med en annan klasskompis till henne.

Kathrin har börjat klättra och i tisdags var vi på yoga. Det var skönt att slappna av, det är ju mycket folk och mycket trafik här så det kan behövas lite yoga.

Angående vardag så är det väldigt fantastiskt att bo i en stad där jag åker förbi Orhan Pamuks hus i bussen på väg hem från skolan. Det gör mig väldigt nöjd.

/Lena

Lagenhet

Anam anam anam... sa sager man da nagot ar svart. Egentlıgen kanns ınte saker sa svara har men era tva bleka vanner har fatt anvandnıng for uttrycket anda -sarskılt ı jobbıga trafıksıtuatıoner. Att forsera en gata och samtıdıgt tanka tıllbaka pa vara turkıska vanners beskrıvnıngar av den korta processen for att fa korkort ger mıg ont ı magen.

En annan sak som ar vard att beklaga sıg over ar den totala franvaron av flyttstadnıng ı detta land. Nar vı ı sondags fıck tılltrade tıll lagenheten var vı valdıgt nojda men suckade aven djupt - sarskılt over kylskapet som ser rıktıgt ılla ut. Det ar svart att forsta hur man gar tıllvaga for att fa det resultat som vart kylskap erbjuder. Men nı far ıngen narmare beskrıvnıng - kanske en bıld da vart Internet kommıt ıgang. I ovrıgt ar vı valdıgt glada over vart fına bo. Fasaden ar ı bla mosaık, vardagsrummet ar ınrett med en soffgrupp ı rockoco, turkıska spetsdukar lıgger utplacerade har och var och taket har vackra utsnıdade dekoratıoner.. Att spela Doktor Kosmos 'Borgarsvın' kanns darfor mycket rolıgt. Men vı gor vart basta for att det ska kannas att vı bor dar.

Lena skaffade sıtt resıdence permıt ıdag. Trots at hon borjar blı sjuk var hon uppe med tuppen, jag som var tvungen att ga tıll skolan forsov mıg daremot men tog personlıgt rekord ı effektıvıtet. Tur det eftersom jag upptackte att lararen delar ut poang tıll de som kommer fore henne tıll lektıonen. Sa ıdag har jag fatt hundra poang..

I helgen vantar Erasmusmıddag och valkomstfest, forhopnıngsvıs besoker vı aven Araf som ar ett utestalle som alla dansglada vanner darhemma skulle alska!

/kattıs

Uppdateringar

Oj, vilken dag! Saker har fallit på plats. För det första har jag haft min första skoldag... Det var mycket spännande, det tog tid att hitta till rätt klassrum men väl där började Operation Lära känna klassen. Det gick ganska bra, om än lite svårt i början. Fast i min adra klass, på eftermiddagen, kände jag mig lite mer hemma, där var de öppna och glada!

Det slog mig hur konstigt det är att jag ska sitta i ett klassrum, läsa samhällsplanering och hållbar utveckling, i Turkiet av alla ställen. Och dessutom på fakulteten som Orhan Pamuk en gång har vandrat (även om en viss Anders inte tycker att det är något att skryta med :)...

Den andra stora grejen för dagen är detta med lägenhet. Efter intensiva förhandlingar via vår hjälpsamma vän Ceyhun (som är en riktig taktiker och bra att ha på sin sida) skrev vi under kontraktet. För den som är intresserad så blev det en möblerad trea i ett ganska säkert område.. Vi har några frukt- nöt- och grönsaksstånd utanför huset, gångavstånd till mitt universitet och nära till Lenas skolbussar. Vi är nöjda, priset blev bra trots att en student som är van vid Umeåpriser kan knorra lite...

Inflyttning sker i helgen eftersom vi imorgon åker på tur till Izmir, vilken är Turkiets tredje största stad. Det är min institution som ordnar resan för några årskurser som ska starta upp sina planneringsprojekt. Jag ska inte ha något projekt men min koordinator tyckte att jag skulle åka ändå - inte minst för att lära känna folk. Lena fick också följa med, trots att hon inte ens läser på mitt universitet. Cok güzel!

Well, nu är det dags att styra upp packning och hänga tvätt (som förövrigt aldrig torkar i det här landet). Hoppas att ni har det bra där hemma!

Kramar och värme!
/Kathrin

- Jag undrar vad det där är för ställe... en klubb kanske? Aha.. okej, de säljer kylskåp.

Blå moskén.

Världens bästa Ceyhun.

Istanbul by night

Igår natt hade jag borstat tänderna, tagit på mig både de rosa sovbyxorna och tjocksockorna och sedan lagt kinden på kudden då Kathrin fick ett sms från vår vän Ceyhun. Han frågade om vi ville se Blå moskén, Aya Sofia och fler fina platser i Istanbul. De är fina på natten och han har bil. Så jag bytte om och Ceyhun kom och hämtade oss. På dagen hade vi varit och tittat på när han tävlade i hästhoppning, vilket kanske låter lite märkligt men det var roligt och hästarna var fina.

I alla fall så körde vi från ett väldigt trafikerat Istanbul till ett mindre trafikerat, över den vackra bron över Gyllene hornet och kom till Blå moskén. Blå moskén har sex minareter, vanligtvis så har de bara en, men jag tror det var den ottomanska kejsaren som ville ha en minaret helt i guld men folket hade ingen mat så arkitekten tyckte inte det var nån bra idé och ordet för guld och siffran sex är väldigt lika på turkiska , så istället byggde han sex minareter. Såna anekdoter berättade Ceyhun. Och om Aya Sofia och om vem som köpt vilket av minareterna och var järndörren var stulen från. De var vackert upplysta och vi fick ensamma, utan turister, se de här platserna. Sedan körde vi till Topkapi och stannade utanför murarna och pratade länge politik, om Turkiet och EU och om landsfadern och turkiets historia och den politiska utveckling idag. Det var mycket sent och Kathrin somnade för en liten liten stund, så då åkte vi vidare.

Vi åkte till Ortaköy för att äta Kumpir, som är bakad potatis med massa fyllning, men det var stängt eftersom klockan nu var fem på morgonen ,så vi gick till Bosporen och tittade på Bosporbron istället. Sen åkte vi till ett fort och sen till Kathrins campus och tittade på mer utsikt och efter det åkte vi nog till fler platser och pratade om nyhetsrapportering, om skillnader mellan fattiga och rika i Turkiet, om hur vacker Istanbul är och att man blir kär i en stad som denna. Idag blev idag och på morgonen skjutsade han hem oss och vi gick nöjda och la oss för att fortsätta att drömma om en stad som inte liknar hemma.

/Lena

På plats

Merhaba!
När vi flög in över Istanbul tänkte jag att jag skulle räkna alla moskéer jag såg, några sekunder senare hade jag ändrat mig... de finns ju överallt - och alla är sådär vackra som man tänker sig att de ska vara. Men under våra fyra dagar här har vi ännu inte sett några av turistgrejerna -blå moskén, Aya Sofia, basarerna.. Vi har inte haft tid! Allt har istället handlat om att lära känna portugiserna Ricardo och Albano som vi har turen att bo med (de är riktigt snälla precis som alla turkar som vi träffat här -varmare människor får man leta efter!), forsera den galna trafiken, titta på lägenheter (vi är uppe i åtta styckna nu), reda ut vilka kurser vi ska läsa osv. Och, det är såklart också anledningen till att bloggen inte är så uppdaterad..

Jag besökte mitt universitet igår. Min lätt förvirrade koordinator försökte reda ut vilka kurser jag kunde läsa.. och i början blev jag lite rädd-det kändes som att hon inte visste någonting! Men, hon hade en grym assistent och han kirrade allt åt mig. Så förmodligen behöver jag inte oroa mig. Universitetet är jättefint, mina kurser går in under arkitektfakultetet vilket betyder att stället inrymmer massor av kreativa stundenter och deras verk. Huset är gammalt och väldigt stort, fem meter till taket på varje våning, golv och väggar i sten, pelare à la Grekland och en öppen trädgård i mitten av byggnaden!

Istanbul är en fantastisk vacker stad, vi satt vid Bosporen igår och åt middag -det var lite magiskt! Något som förvånat mig är hur kulligt det är, det hade jag inte förväntat mig - men faktiskt: det är kulligare än höga kusten och överallt är det hus och bilar som står parkerade... och med det förstår man vikten av bra bromsar eftersom det är ganska brant.

Men, det var allt för nu. Och snart kommer det bilder!

Må så gott vänner!
/Kathrin

Snart är det dags..!

Oh, snart börjar äventyret...! Små fjärilar har börjat röra på sig i min mage och mitt medvetande inser att imorgon äter jag middag i Istanbul, somnar i Istanbul och vaknar där nästa dag.. Jag har precis pratat med Lena och hon känner sig ungefär som jag.

Igår träffade jag en tjej som precis kommit tillbaka till Sverige från Turkiet. Hon läste samma sak där som jag ska plugga och berättade med stor generositet om allt som jag möjligtvis skulle behöva veta. Det tog cirka tre timmar att berätta allt stort och smått. Bättre pepp än så skulle jag inte kunna få; färgglada historier, hjälp på vägen och svar på alla mina frågor.

Väskan står packad, jag har glutenfritt så att jag klarar mig ett tag, visum, lexikon och framförallt min vän Lena. Förkylningen som tilltagit under veckan håller på att lägga sig, febern som värmde mig igår har jag nu sovit bort.

Hoppas att ni får en fin vår alla ni här hemma. Kom ihåg att höra av er till oss om vad ni hittar på!

Kramar
/Kathrin