val, vattenpipa, vår och... exams.

Äntligen stod vattenpipan i vardagsrummet!

En del saker som jag och Lena tar oss för tas emot med ett viss skepsis och tveksamhet av våra turkiska vänner. Till exempel kan det handla om huruvida helva kan användas som botten i cheesecake (i brist på glutenfria kex), tillagning av turkiskt kaffe, förslag om grillning i offentliga parker (t.o.m. picknick anses liiite konstigt) och detta att ha en vattenpipa hemma. Men nu är Lenas nya pipa invigd och den fick högt betyg även av locals så det finns all anledning att vara nöjd.

Idag är det söndag och valdag till kommunerna. Det har varit full aktivitet på gatorna sedan några veckor tillbaka. Banderoller och flaggor har gett känslan av att vi bor mitt i en festival. Och igår var glädjen stor för då åkte en av de mer populära politikerna förbi och vinkade till folket. Hans efternamn är "gul ros" och i hans valkampanj har gula halsdukar varit en viktig komponent. Igår när hans närvaro nalkades samlades alla anhängare och halsdukar på trottoarerna. Och självklart var det viktigt att de två utlänningarna i kvarteret också skulle prydas med gula sjalar. Som tur var hade vi fått höra från kompisarna att det är en sympatisk politiker..och någon gul sjal behövde vi inte skämmas över. Men nu har nyheterna om skottlossning i östra Turkiet nått oss, flera har också pratat om valfusk och fula metoder. Jag pratade med Ayse alldeles nyss nu och hon sa att det inte kommit ut på deras nyheter ännu. Märkligt att höra talas om det via DN.

Gula sjalar kan man ju inte få för många av.

Mustafa Sarigül på intågande.

I förra veckan började mina exams. Då jag gjorde fredagens var jag arg.. läraren för den kursen har hitills inte gett något bra pedagogiskt intryck och det visade sig på provet också då det var årtal och detaljer som priorierades framför teorier, analys och helhetsbild. Well well, det är bara att bryta ihop och gå vidare. Nästa vecka har jag tre till.

Och by the way så kom våren i torsdags. Det gillar vi!

puss o kram!

Utflykt till Sile

Igår åkte jag och Anders på utflykt till Svarta havet. Vi tog bussen till den lilla staden Sile som ligger ungefär två timmar ifrån Istanbul. Det var skönt att se hav och natur. Sile är en sommarstad som lever upp på somrarna. Nu var det en lugn och lite trött stämning i staden. Jag tyckte om att vara där, det var en stor kontrast mot Istanbuls snabba tempo.
Vi började med en promenad nere vid pirerna vid vattnet. Svarta havet var vackert. Vi tittade på några grottor och så hittade vi en lä plats där vi kunde sitta och vila lite och titta på fåglar. Efter en stund blev vi hungriga och gick in på en restaurang vid en av pirerna. Jag åt fisk från Sile, det var mycket gott och vi hade en väldigt fin stund tillsammans. Det enda som inte var så trevligt var notan.
Så gick vi runt lite till i staden som har kullerstens gator och går lite i rosa. Vi tittade på lite kläder av en speciell typ av bomull.
Såsmåningom var vi lite trötta och hade gett upp planen på att stanna över natten, så vi åkte hem till Istanbul. Jag sov hela vägen hem och vaknade när vi åkte in mot Istanbul. Det kändes lite skönt att se de upplysta moskéerna och alla ljus i staden, det kändes som att komma hem.

/Lena

dags att sova snart...

Mina fingrar värker... jag har varit uppe på en sån där klättervägg igen och min coach (tänk att jag faktiskt har en sånn) gav mig svåra uppdrag idag, vilket betyder träningsvärk imorgon. Men det är det värt. Idag har jag även fixat det sista inför min presentation på onsdag. Den handlar om stadsplanering i Sverige med Vällingby som exempel. Det blir intressant att höra vad mina turkiska vänner säger om hur vi har det.

Helgen som passerade var varm, om än lite regnig ibland. Det kändes bra att få dissa Erasmuseventen till förmån för klasskamraternas inbjudningar. En av vännerna, Ayse, bjöd till och med in oss till hennes mormor! Haha..det var en mysig tant. Hon kommer ursprungligen från Jugoslavien men har bott i Istanbul ganska länge, då hon inte rest runt i Europa vill säga...

En annan sak som vi fått reda på idag är att svenska konsulatet även i detta land har en direktteleport till Sverige då det både luktar och ser ut som hemma.

Dags att sova!
kramar/Kathrin

Gästfrihet

Aysegül tog med oss till sin fina mormor Vasi som bjöd oss på fika, berättelser och välsignelser.

Kathrin och Ayse på färjan över Bosporen.

Anders var på besök och då besöktes vattenpipeaffären i Kryddbasaren.

Vardag

Nu börjar vi få en ganska normal vardag här i Istanbul. Efter fem veckor i staden har alla praktiska saker ordnat sig. Vi har fått vår lägenhet, vi har snickrat ihop våra scheman och fått våra 30 poäng i kurser som ges på engelska, vi har fått vårt uppehållstillstånd och nu har vi äntligen fått både telefon och internet hemma!

Jag har gått i skolan i tre veckor. Det är roligt att plugga här, efter en ganska långt uppehåll mellan terminens slut i Umeå och terminens början i Istanbul var det roligt att börja skolan, gå på föreläsningar, läsa litteratur och diskutera ämnen i klassen. Jag läser sju kurser här och alla läses samtidigt. Det finns några utbytesstudenter på min fakultet, tre ungrare, en svenskturkisk tjej, och ett par italienare. Det är skönt att de finns och det är bra kunna prata lite om de problem man kan stöta på som utbytesstudent. Men jag försöker lära känna de turkiska studenterna mest. Det är lite roligare tycker jag och det går ganska så bra hittills.

Jag var ju på museum en dag och lärde känna en av guiderna där. Igår var vi och fikade och till veckan ska vi på en vernissage. Hon är väldigt trevlig och fin tjej. I helgen ska hem till en klasskompis till Kathrin och äta middag och ikväll ska vi gå ut och äta med en annan klasskompis till henne.

Kathrin har börjat klättra och i tisdags var vi på yoga. Det var skönt att slappna av, det är ju mycket folk och mycket trafik här så det kan behövas lite yoga.

Angående vardag så är det väldigt fantastiskt att bo i en stad där jag åker förbi Orhan Pamuks hus i bussen på väg hem från skolan. Det gör mig väldigt nöjd.

/Lena